Barpadda

Mycket, sjukt mycket
med studierna.
Idag skulle vi reflektera
över våra reflektioner.

Men hallå, vem orkar det?
När man drunknar i
böcker som ska läsas,
rapporter som ska skrivas.

Föreläsningar och seminarium
som är obligatoriska,
redovisningar och läsloggar,
flumism som ska förstås.

Men idag är jag nöjd,
så nöjd med det lilla.
Köpt en batteridriven ljusslinga,
39:- på Ikea, lyser fint i hallen.

I morgon kommer
världens bästa tonåring!

Fixat kurslitteratur (dock ej läst),
bra föreläsning,
gruppträff med reflektioner och upplägg,
lunch med kurskamrater,
mysigt studiebesök (jo, jag har valt rätt),
10 min samtal med tonåringen (vilket är lååångt),
fortfarande nystädad lya,
fått ny VFU-placering,
ätit vegetarisk middag,
kom ihåg inköpslistan,
förfrågan om en jobbvecka på gotland (självklart ska jag med),
renskrivit anteckningar,
haft en "det är faktiskt ok"-känsla hela dagen (och har den fortfarande).

Annars?
"Det ordnar sig, gör det inte det så skiter det sig och då finns det liksom inget att göra"

Går upp hyfsat i tid, åker till biblioteket, hittar referenslitteratur som jag ogenerat kopierar.
Givetvis krånglar kopiatorn och snor pengar från mitt campuskort.
Besöker studievägledaren, som mer än en gång påpekar att de gjort ett undantag, enbart för mig. Jag svarar, snällt, tack så mycket, men undrar om jag verkligen gjort rätt.
Smsar med kurskamrater, ska ses imrg och reflektera och konsultera.
Fördriver tiden med några onödiga timmar i affärer.
Provar, kollar, klämmer på saker jag varken behöver eller har råd att köpa.
Tar tåget hem, måste handla, tar "vägen" genom gallerian, äter skräpmat, bläddrar bland filmer "två för 99:-", "Illusionisten" och "God afton herr Wallenberg" hamnar i min korg.
Upptäcker att jag glömt listan, försöker komma på vad som stod och köper allt annat än det jag skulle.
Väl hemma fastnar jag framför datorn, fixar lite med klassens forum, besvarar mail jag skulle ha gjort redan förra veckan, kollar några bloggar.
Börjar städa, ordentligt, dammar, dammsuger, skurar golv, skrubbar badrum, fixar gigantisk tvätthög. Tänker på massa onödiga saker under tiden.
Kan bara inte mitt huvud sprängas så jag slipper alla dessa förvirrande tankar och funderingar?
Sambon är i fjällen och "åker skidor", så mitt städade hem kommer faktiskt att förbli städat, iaf några dagar till, vilket fyller min sjuka hjärna med en viss tillfredsställelse.
Inser att jag har hur mycket som helst att läsa inför morgondagen och gör ett tappert försök.
Efter tjugo sidor tröttnar jag, ringer A istället. Hon ser på CSI och funderar på att börja äta mera frukt. Jag blir lite lätt avundsjuk, vill också ha kabeltv, frukt äter jag faktiskt (jo, mamma, det är sant).
Så, här sitter jag, framför datorn igen, utan mål och mening, funderar på vad jag ska göra. Eller rättare sagt, vilken film jag ska försöka somna till.
Imrg ringer klockan 06.15 och en ny spännande dag tar sin början.
Bitter? Jag? Lägg av!

puss

Sover längre än planerat,
tröttheten och oviljan
är påtaglig.

Gör ett tappert försök
att hitta kurslitteratur,
utan framgång.

Slösurfar utan mål,
betalar räkningar,
dricker kaffe.

Hittar enorma dammråttor,
dämpar belysningen,
så de inte syns.

Borde handla,
orkar inte gå ut,
möta folk.

Återvänder till soffan,
ser dåliga repriser,
utan mening.

Ännu en söndag,
värdelöst tråkig,
bortkastad.

Häller upp ett glas vin,
kopplar in headsetet,
snabbuppringning.

Helt jävla värdelös
ska inte den här
söndagen få bli.

Ja,
och nu
borde jag
skriva massor.

Nej,
orkar inte,
skrivkramp,
prestationsångest.

Dagens sinnesstämning;

Förtvivlan

Krångel och dret,
obesvarade mail,
slutsåld kurslitteratur,
lortig lägenhet,
ingen praktikplats,
adressändring,
vilse i pannkakan.

Lite hopp

Samtal med mentor,
hjälpsamma kusiner,
underbara vänner,
fantastisk tonåring,
bästa mamman,
skönlitteratur,
omstrukturering.

Nytt år, ny termin,
ny inriktning, ny kurs,
nya kursdeltagare.

Gamla tankar och demoner.
Samma vemod och ångest.
Men vid gott mod.

Norsken avbokar, jag är redan på plats, väljer att stanna.
Skrattar med personalen, känner mig social,
nästan lite söt.

Norsken ångrar sig, jag ignorerar.
Sen börjas det, nytt meddelande var femtonde minut,
jag svarar inte.

Stängningsdags, jag sitter kvar.
Mitt glas fylls på utan att jag ber om det.
Börjar svara, mest som tidsfördriv.

Så kommer det, frågorna, inviterna, skamliga förslag.
Förstår inte detta plötsliga intresse, igen.
Känner avsmak.

Till slut går han över gränsen,rejält.
Får nog, tröttnar, dissar honom,
med hans egna ord, totalt och brutalt.

Mycket tar jag, men inte det här. Aldrig.
Kommer ihåg varför han tillhör det
förgångna.

Kvällen vänder,sitter kvar länge.
Oseriösa frågor blandas med baktankar,
utan svar och fördjupning, men ändå.

Borde redan vara på väg,
till Stureplan, till centralen.
Måste hämta pengar,
sen möta norsken, umgås.

Ångrar att jag lovat,
vill bara vara hemma.
Saknar ork och lust,
vill vara själv, se på repriser.

Ångrar vad jag lovat,
vet inte varför norsken vill ses.
Det är ju inte mitt sällskap
som är det intressanta.

Borde göra mig redo,
men hittar nya ursäkter.
Kanske stänger jag av mobilen
och bara skiter i allt.

 

Så kom beskedet,
f o m må är jag välkommen,
att byta inriktning.

Känns helt rätt,
kanske ett steg ner,
orka bry.

Det är min framtid,
mina möjligheter,
mitt val.

Väljer bort bitterheten,
skulle inte du också göra det,
om möjlighet gavs?

Sjukt rolig kväll,
öl i mängder,
dansade till 03.

Onödig efterfest,
men va fan,
jag är fjorton i sinnet.

Budget åt helvete,
skit samma,
behövde tokerier.

Gick vilse bland
tvångstankar och vemod,
bitterhet och demoner,
nojjor och övrig dret.

Känslan av förtvivlan
är ständigt närvarande.

Väntar på besked
som förhoppningsvis
leder mig vidare
åt rätt riktning.

Svår tentaångest,
fick det inte att stämma,
lämnar in mitt tappra försök
om några timmar.

Får hoppas på godkänt,
börjar ny kurs på måndag.

Har gått vilse
i mig själv


Återkommer

Jag avskyr dessa nätter
när tröttheten
är så påtaglig
men sömnen vägrar
befria mig.

När jag testat allt
och lite till
utan framgång.
När vetskapen om morgondagen
blir, är, ett helvete.

Dret

Och jag
har ett långt,
riktigt långt
samtal med N.
Saknar honom oerhört.

Och jag
börjar dricka vin
under tiden.
För att döva min
längtan och saknad.

Och jag
drabbas av akut
ångest och vemod.
Vi säger puss, hej
höres snart igen.

Och jag
dricker mer vin
fast jag inte borde.
Tycker ofantligt mycket
om N.

Och jag
gråter hejdlöst
lever ut min ångest.
Tillåter mig själv att
vara ful.

Och jag
dricker mer vin
skickar idot-sms.
Kräver svar på min
förnedring.

Och jag
pratar med lillasyster
saknar värmen, humorn
tönteriet.
Allt som är
hon.

Och jag
dricker ännu mer vin
skickar fler idiot-sms.
För i kärlek och krig
är allt tillåtet.

Eller?