Barpadda

Norsken avbokar, jag är redan på plats, väljer att stanna.
Skrattar med personalen, känner mig social,
nästan lite söt.

Norsken ångrar sig, jag ignorerar.
Sen börjas det, nytt meddelande var femtonde minut,
jag svarar inte.

Stängningsdags, jag sitter kvar.
Mitt glas fylls på utan att jag ber om det.
Börjar svara, mest som tidsfördriv.

Så kommer det, frågorna, inviterna, skamliga förslag.
Förstår inte detta plötsliga intresse, igen.
Känner avsmak.

Till slut går han över gränsen,rejält.
Får nog, tröttnar, dissar honom,
med hans egna ord, totalt och brutalt.

Mycket tar jag, men inte det här. Aldrig.
Kommer ihåg varför han tillhör det
förgångna.

Kvällen vänder,sitter kvar länge.
Oseriösa frågor blandas med baktankar,
utan svar och fördjupning, men ändå.