Så kom dom

I tre dagar,
tre mörka dygn,
bara tårar,
förtvivlan,
misstro,
ångest,
hopplöshet,
idioti,
vilsenhet,
tvivel,
självömkan,
försummande,
melankoli,
mer tårar
och detta
satansförbannade
vemod.


Insikt

Borde släppa taget,
inse, ta det för vad det var,
jag vet.

Men det gör ont,
jävlaförbannat ont,
förstår du?


Lägesrapport #74

Jag är dum,
dum och misstänksam,
dum, misstänksam och ful,
dum, misstänksam, ful och vidrig,
dum, misstänksam, ful, vidrig och nojjig,
dum, misstänksam, ful, vidrig, nojjig och tjock,
dum, misstänksam, ful, vidrig, nojjig, tjock och paranoid,
dum, misstänksam, ful, vidrig, nojjig, tjock, paranoid och ett miffo.
Men med väldigt bra musiksmak.

Bad

Inte ens
Matthew
kan ge mig
tröst
en dag
som den här.

Då är det
illa,
riktig illa.
Han är ju
faktiskt den
jag älskar.


Annars är allt bara bra

Nojjig
Misstänksam
Paranoid som fan

Nej
Jag är inte
ok

Annars?
En flaska rött
En axel att gråta mot
skulle passa fint

Tillräckligt positivt "Sickan"?

Kommer upp i tid.
Hyfsad bra föreläsning.
Snabb reflektion.
Hittar nödvändig kurslitteratur.
Besök i förorten.
Underbara, söta prinsessa.
Livsbejakande.
Möter upp kurskamrater.
Sweet, sweet girls.
Skratt blandat med allvar.
Sen buss hem.
Nattsamtal med A.
Rätt nöjd med tillvaron.
Drama på schemat imrg.

Men;
Saknar kollegan,
mer än jag borde.
Tvättid 07.00

puss



Lägesrapport #73

There's things I remember and things I forget
I miss you
I guess that I should
Three thousand five hundred miles away
But what would you change if tou could?

(I need a phone call
I need a raincoat
I need a big love
I need a phone call)

Solo

Ensam,
helt själv.

Ingen tonåring,
ingen kombo,
ingen inneboende,
inte ens en knäpp katt.

Solo,
verkligen singel.

Märkligt.

Lägesrapport #72

Vet inte,
vet fan inte.

Väntar

Väntar på tårarna,
som borde komma
men inte gör det.

Behöver släppa ut,
dränka mig själv
men kan inte.

Annars?
"Faith, you're driving me away
You do it everyday
You don't mean it
But it hurts like hell"


Vad göra?

Har ett erbjudande
om en natt på stan.
Är mest sugen
på hemmakväll.

Fast är ju redan
makead och klar.
Men orka vänta,
förfesta själv.

Fast vem vet när vi
kan ses igen.
Skulle behöva ta det lugnt,
men hur kul är det?

Annars?
Vill ringa,
höra hans röst.
Fast ännu hellre
att han ringer,
vill höra min röst.

Ego girl

Har lekt fotomodell,
nervvrak innan,
ful i håret (som vanligt),
vägrade le,
men hyfsat nöjd.

Jodå, det gav
självförtroendet
en liten,
alltid lika välbehövlig,
kick.

^

Om bara kluvenheten kunde försvinna.

Hålla tillbaka

Lyckades hålla tårarna tillbaka,
hela dagen, kvällen, natten.

Även vid en hård kram
av fantastiska tonåringen.

Även vid en sista kyss
av världens bästa sommarflört.

Även vid ett sista besök
hos underbara kollegor.

Hur det går idag, när tåget rullar,
kan jag inte svara på.

Kanske är det tur att N
håller mig sällskap.

Nedräkningen fortsätter

Mindre än ett dygn kvar i tråkstaden.
Sista arbetspasset avklarat.
Imrg åter i Sthlm.

Återstår att packa.
Träffa tonåringen.
En sista dejt med kollegan.

Vemodet är på plats.
Stressen och tårarna likaså.
Vart tog den här sommaren vägen?

Fast jag längtar hem,
till prinsessorna, egen lya,
normal dygnsrytm och studier.

Men jag kommer
sakna er alla,
ofantligt mycket.

Beslutet

Och jag tänker,
fram och tillbaka,
för mycket.
Jag sätter upp
mina listor,
plusochellerminus.

Men än sen?
Han vet redan allt,
spelar roll.
Om han
läser här
eller inte.

Finns ändå inget
som kan få honom
att vilja bara vara min.
Jag blev kär,
han inte,
skit samma.

Som sagt, det är
min blogg,
mina ord,
min synvinkel,
mina känslor,
min version.

Jag skulle göra
om allt igen,
ångrar inget.
Du är...
Nej, jag kommer inte
kunna glömma, tyvärr.

FB

N önskar sig en syster,
helst mig.
Vi gör det till
verklighet.

Vem bryr sig
om blod,
när hjärtat betyder
allt?

Inte jag,
inte vi.
För alltid din,
älskade vän.

Näst sista

Går hem till kollegan
för sista gången,
var det tänkt.

Det är som vanligt,
hos denna långa
underbara man.

Känner mig
avslappnad, sorgsen,
tvekande, men lycklig.

Men jag kan inte
släppa taget,
inte riktigt än.

Så jag ber
om en dejt till,
en sista chans.

Kollegan håller med,
tycker visst vi ska ses,
en sista gång till.

Så skjuter jag upp
det jobbigaste av allt
ytterligare en dag, igen.

Sweethearts ("Hej då-party" med stil)

Och det blir en underbar,
mysig, givande, suverän,
fantastisk, superkul
dag/kväll/natt.

Mina sweet, sweet girls!
Tack, ni är bäst.
Vem kan motstå
pizza och champagne?

Älskade vänner,
kommer att sakna er
oerhört mycket.
I do love you.


F**ked up

Dygnsrytm
Matvanor
Sovrutiner
Alkoholintag
Socialt uppförande
Nikotinberoende
Sommarflört
Självinsikt

Allt annat

Platsbrist

Vad jag än gör,
hur jag än försöker
så blir det fel.

Passar inte in,
finns ingen plats
för mig någonstans.

"So pay the money and take a shot
Lead-fill the hole in me
Every day, every hour
I wish that I was bullet proof "



Lägesrapport # 2378

Är jag oälskbar?

I do (barnsligt värre, sorry)

Lyssnar på senaste skapelsen
av världens bästa band.
Det är annorlunda,
påminner om något,
liknar inget annat.
Men det binder mig,
förtrollar,
gör mig nästan manisk.

För alltid.
i mitt hjärta och sinne.
Dessa underbara,geniala,
begåvade, egensinniga,
musikaliska engelsmän.
I do love you.
För alltid MUSE.
För evigt Matthew
.

Nedräkning

Mindre än två veckor kvar

I tråkstaden
På sommarjobbet
Av sommarflörten

Vemod
Saknad
Förvirring

Låg
inihelvetet
låg

Samtidigt
tacksam
lycklig

Nothing new

Att vara
den som
vill mest.
Den som
vill fortsätta.
Den som
blivit kär.
Den som
dumt erkänner.

Är den
som
förlorar.
Som
faller hårdast.
Givetvis
händer det mig.
Vad fan
trodde jag?

Fortfarande (kommer det aldrig att gå över?)

Sex år
Fortfarande
Ett hål i hjärtat av sorg
Smärtan bleknar
Kvar ett tomrum
ingen eller inget kan fylla


"These wounds won't seem to heal,
this pain is just too real
There's just too much that time cannot erase"


I am off

Åker till Sthlm snart,
liten turné, så att säga.
Ska umgås med mor,
hälsa på moster.

Återkommer.

puss

Lägesrapport #71

Kollegan viskar;
Vill du verkligen ha mig?

Ja, jag vill ha honom,
på alla tänkbara sätt.

Borde njuta av stunden,
ta vara på här och nu.

Men fastnar i tankarna
om hur det kommer att bli.

Sen när det är vardag igen,
sen när jag är långa mil bort.

Återkommande tanke;
Varför, varför hände det här nu?

Ändå tacksam, ångrar ingenting,
vill aldrig vara utan.



RSS 2.0