To be
Datum är bestämt.
Vi ska bli herr och fru.
När tänker jag inte berätta.
Vi vill ha det för oss själva.
Oss, det handlar om oss.
Som det var tänkt från början.
Inget ståhej, inget jippo.
Bara vi, i enkelhet.
Så som vi alltid har varit.
Kärleken är äkta.
Allt annat onödigt.
Ringbyte i tysthet.
Så sorry raringar.
Ni får nöja er med det.
Och vetskapen om lycka.
Btw (utan någon speciell ordning)
Det är;
Långa dagar, tidsbrist.
Löv på spåren, kollektivtrafik.
Många mil, distansförhållande.
Underbar pojkvän, kärlek.
Oro för Skitungen, framtidshopp.
Längtan efter fina, saknad.
Underbart jobb, otillräcklighet.
Krävande jobb, glädje.
Nytt helt eget hem, kaos.
Brist på sömn, energi.
Och mitt i allt, livet.
Den där ovana känslan, lycka.
Fy...
Uppdaterar sällan,
skriver inte som jag borde.
Sorry.
Har skrivkramp.
Seriös ovilja till ord.
Förlåt.
Är dessutom
ganska lycklig för nu.
Kaosteori.
Känner hopp,
livsglädje, framtidstro.
Knasigt.
Ångest finns,
för uteblivna ord.
Förlåt.
Borde skriva mer,
låta er ta del av glädjen.
Sorry.
Återkommer snart.
Lovar på hedersord.
Okej?
Urblåsning (vackert & tragiskt)
Ofta blir jag berörd av musik,
väldigt ofta, nästan jämt.
Men sällan blir jag svag,
totalt golvad, förlamad.
Häromdagen hände det,
givetvis i kollektivtrafik.
Eller kanske just därför,
totalt berörd, förförd.
Vad fan håller vi på med?
