Mannenisvart

Jag såg dina sår
djupa fula sår
med torkat blod

Du hade inga svar
när jag frågade varför

Jag hade inga ord
inga tröstande lugnande ord
till livets försvar

Så Jag bara höll om dig
hela natten

Försvinn, skriker jag.
Men mannen i svart,
sätter sig bredvid mig,
tänder en cigarett, påbörjar monologen.

Förstod du inte med en gång?
Fattade du inte att det skulle bli så här?
Varför skulle du förändra hans liv?
Vad skulle du kunna ge honom?

Som vanligt har jag inga svar,
kan inte kontrollera mina tankar.
Mannen i svart ler nöjt när jag viskar
ingenting, som vanligt.

Duktig flicka, svarar han, klappar mig på kinden.
Och jag (maktlös som alltid) bryter ihop och gråter.
Mannen i svart tröstar
(fast jag vet att han skrattar).

Mannen i svart är här nu igen.
Han hittade mig till slut.

Han sitter bredvid och röker.
Tittar, glor, stirrar, blänger.

Gå nu, säger jag, jag mår bra, är lycklig.
Och då börjar det, hans blick, hans frågor.

Varför skulle det gå bra den här gången?
Varför skulle du vara speciell för honom?

Varför skulle han ge dig allt?
Varför? Varför?

Därför att, skriker jag,
men finner inga mer ord.

Bryter ihop, gråter, mannen i svart tröstar
(det gör han nästan jämt).

Jag trodde du var
annorlunda
Inte som alla
andra

Men jag gav dig
lite tid
Mina förhoppningar
försvann

För du var allt
det där jag
inte ville du skulle
vara

Jag längtar efter dig
varje minut som går

Längtar efter att få se dig igen
bara ha dig nära mig

För du har rört vid mitt hjärta
som ingen gjort förut

Är det dags nu
att bestämma vad
vi ska göra med
vår så kallade romans

Ska vi satsa seriöst,
låta den rinna ut
eller fortsätta som nu?

Är tiden inne
att berätta vad
vi känner och
vill med varann

Älskar du mig,
är jag tidsfördriv
eller bara din vän?

Bilarna kör så fort
skulle aldrig hinna
stanna
Om jag sprang ut
mitt framför i
mörkret

Om jag ställde mig
mitt i vägen och
väntade
Så ville jag inte att
de skulle hinna se
mig

Vill känna bilens hårdheten
mot min mjuka, sköra
kropp
Höra dunsen som skulle ta
ifrån mig allt, som skulle ta mitt
liv

Det är inte så
att jag längtar
efter att du ska
hålla om mig
Inte heller att
du ska röra mig
viska kärleksfulla ord

Det är bara så
att jag vill ha
dig i min närhet
höra dig prata
se dina rörelser
bara veta att du
finns nära mig

Jag klarar inte av
den här längtan
åtrån, begäret

Dina läppar mot min mun
Dina händer mot min kropp
Hela dig nära mig

Du läste mitt inre
eldade upp min själ
viskade alla ord jag ville höra

Min längtan, åtrå,
mitt begär, finns hela tiden
gör mig galen

Måste bara få se,
känna, röra dig igen
Om så bara, en enda gång till

Jag träffade mannen
i svart idag
(min tvillingsjäl)

Han hade längtat
efter mig
och våra meningsfulla samtal
(som ingenstans leder)

Jag sa åt honom
att försvinna

Han skrattade åt mig
och kom in
fast jag hade låst dörren
(han är sådan)

Mannen i svart
stannade hela kvällen

Nu har han gått
och lämnat en vilsen själ
helt ensam

Han gav mig
två röda ögon
en rinnande näsa
och huvudvärk
(tack!)

Mannen i svart
brukar stå i min
trappuppgång

Mannen i svart
röker sina röda prince
omsorgsfullt

Mannen i svart
tittar, glor, stirrar, blänger
utan att se

Mannen i svart
vet allt om dig och mig
men ändå inte

Mannen i svart
är min tvillingsjäl
men jag,
har inget att säga honom

Molnen på himlen
husen mittemot
skorna på mina fötter
träden i parken
speglarna i varuhuset
blommorna i grannens fönster
bilarna på gatan
böckerna i min hylla
kaffekopparna på diskbänken
cigaretterna i askfatet
flaskorna på systemet
lungorna i min kropp
händerna på knarklangaren

Allt är svart

och jag är svart
innuti
i min själ