Barpadda

Tvättstuga
Datacrash
Slut på kaffe
Lortig lägenhet
Jobbiga samtal
Självstudier
Tankar som spökar

Annars?
Skulle behöva
bli rejält
upphånglad.

Om jag bara visste,
vad jag ska, borde,
förväntas göra,
skulle det kännas bättre.

Ovisshet är en känsla
jag har svårt att hantera.
Ge mig raka besked,
för fan.

PJ.
Hård kram av tonåringen.
Prinsesstid.
Sms.

Räcker gott
till att återvända
för en trasig padda.

I rollen som
storasyster
suger jag
hårt idag.

Skjut mig,
snälla.

Märkligt,
det där med
fysisk beröring.

Hur en annan människa,
kan beröra
med beröring.

Märkligt,
hur avsaknad av beröring,
kan förgöra.

Men vad vet jag?
Fysik är
inte mitt
starkaste ämne.

Sagt upp lägenheten
i tråkstaden.
Jag har min
framtid
här.

Det finns människor
jag saknar
så det gör ont.
Men jag vill leva
här.

Hur ska jag kunna
gå vidare,
om jag inte lämnar
det som varit
bakom mig?


Annars?
Varför ska jag ge mitt hjärta,
till någon som inte orkar hålla det?

Svårt med
koncentrationen
idag.
Gårdagen
klamrar sig kvar
i tankarna.

Aldrig bra
när det dunkla
destruktiva
får övertaget.
När det mörka
vägrar släppa.

Ger mig själv
en örfil.
Hård,
riktigt jäkla
hård.

Dimman lättar,
släpper in lite ljus.

Konstigt med dom här dagarna
som är som dom är.
Vet inte vad
jag ska göra med dem,
om det finns något
att göra överhuvudtaget.

Bestämde mig för att avsluta,
men det funkade inte.
Kanske beror det på
att det inte finns något
att avsluta.

Min sjuka hjärna
är som den är,
mitt trasiga hjärta
slår ändå.
Olycka eller lycka,
jag vet inte,
herregud,
jag vet inte.

Hör av mig till honom,
fast jag inte borde.
Men det finns liksom
inget annat att göra,
dagar som den här.

Behöver någon
som verkligen förstår,
kan och orkar
se igenom.

En slags frizon,
där det är tillåtet
att vara svag,
låg och förvirrad.

("It´s the same old S.O.S.
But with brand new broken fortunes
And once again I turn to you
Once again I do I turn to you
Life is a pigsty")

Återvändsgränd.
Måste komma vidare nu,
kan inte ha det så här.

Alla dom där besluten
jag innbillar mig
att jag måste ta.

Det finns ingenting
att fundera på
egentligen.

Måste bara inse
få hjärtat att förstå
verkligheten.

Nattliga samtal,
att jag aldrig lär mig,
vad de oftas leder till.

Blottande sårbarhet,
ännu en sömnlös natt
med frågor utan svar.

Nattliga samtal,
framkallande av minnen
jag klara mig utan.

Avskyr min osäkerhet,
när det dunkla får övertaget.
Det slutar aldrig väl.

("Cause I can't face the evening straight")

Vaknar tidigt,
väldigt tidigt,
inser jag,
när klockan vrids
till vintertid.

Försöker
få ordning
på mina tankar,
är något förvirrad,
som vanligt.

Inget att göra åt,
varken med
tankar eller tid.
Idag ska låtsas att
jag inte lever på studielån.

Sänkte garden
ett snäpp till.
Hur lyckat det var
återstår att se.

Avskyr mina nojjor,
satans demoner.
Hatar min rädsla,
förbannade feghet.

Kommer det att ändras
någonsin?
Kommer jag att känna
mig hel någon gång?

And then
he kissed me

Klar.
Helt färdig.

21 timmar
före deadline
är varenda uppgift gjord.
Utskrivna och inlagda i portföljen.

Nöjd,
som fan.
Idag
äger jag.

Slussen - Farsta - Slussen

Det är något med den där linjen
som inte riktigt klaffar.
Någon sorts kemi
som bara inte vill stämma.

Inte en dag
utan att jag missar tåget
oavsett vilket håll jag ska åt.
Varje gång med minsta möjliga marginal,
det handlar om sekunder.

Kanske har han rätt ändå,
den där unga, kloka mannen
som en gång skrev;
"Lita aldrig på en stad med tunnelbana"

Livstecken från S.
Vet inte när
jag fick det sist.
Förstår inte varför.

Det som brukade ge mig
lätt hjärtflimmer,
gör mig nu
irriterad.

S är imperfekt,
men dum som vanligt,
svarar jag.
Kan inte förklara varför.

Onödigt ,
meningslöst,
slöseri med tid.

Dejt med H.
Nummer två i ordningen,
faktiskt.
Han är nice,
väldigt nice.

När han väl slutar
psykanalysera mig,
chansar jag
och sänker garden
något.
Vågar tillåta mig själv
att njuta av sällskapet.

Givande samtal,
intressanta frågor och svar.
Gentleman, på alla sätt,
ger komplimanger
jag faktiskt orkar tro på.

Vi skiljs åt sent,
småler hela resan hem.
Det var en bra kväll,
det var det,
igen.

Har inte pluggat på evigheter.
Igår tog jag fram böckerna,
första gången på över en vecka,
men de förblev orörda.

Idag har jag iaf
gjort ett seriöst försök.
Men det vill sig inte riktigt.
Har varken lust eller ork.

Fick förfrågan
om en kväll på stan.
Skulle ha varit supernice,
men nej,
måste sätta ner näsan i böckerna.

Jag har blivit sambo.

Fom i söndags
delar jag och NA lägenhet.
Skönt med lite värmländska
och någon att gå vilse med.

Annars?
Praktiken går bra.
Kära mor är på besök.
PA, välj ett datum!

Tre timmar
musikalisk skönhet.
Tre timmar
av skratt och tårar.

Darrande stämning.
En glob som blev
till en svartklubb
på mörk bakgata.

Det var magi
på hög nivå.
Det var fan i mig
magiskt.

Norsken hör av sig,
vill ses.
Jag drar med
min nyblivna sambo.
Jag lämnar dom
hyfsat tidigt på kvällen,
dom fann varandra rätt bra.
Gör mig absolut ingenting,
han tillhör det förgångna.

Annars?
Längtar efter R,
mest hela tiden,
men igår var min saknad
obesvarad.

Underbara tonåring,
kan inte riktigt fatta
att du är min.

Det blev en bra helg,
dock för kort.
Längtar redan,
mer än någonsin.

När det var dags för hemfärd,
sprang jag därifrån,
ville inte att du skulle se mina tårar.

Du är mitt hjärta,
mitt allt,
kloka, vackra,
fantastiska unge!

11.30
kommer världens
bästa tonåring.
Äntligen.

Vet inte vad
jag ska säga om dagen.
Genomgång av nästa tenta.
Kan nog fixa den utan problem,
bara osäkerheten släpper.
Långlunch med kurskamrater
jag faktiskt tycker om,
som jag kan tänka mig vänskap med.
Återkommande funderingar om jag valt rätt,
om det här är min framtid.
Vill inte gå bakåt,
men ser heller ingen framtid.
Ryggsäcken bär jag med mig,
den är tung idag,
som vanligt.
Vill bara höra Rs röst,
men orkar inte ringa.
Hatar dunklet.
Avskyr ovissheten.
Klarar inte av mina tankar.

Vaknar till nyhetsmorgon,
Maud är i studion.
Inser att jag
försovit mig.

Jaha,
då vet man
hur den här
dagen blir.

En fördel med
min nya hemstad;
Tråkig onsdag,
bara slinka in
på ett halvskumt café
och lyssna på det här;

www.myspace.com/sleepingsimon

(just love it)

Borde plugga,
orkar inte.
Halsont och feber,
blir soffan istället.


Annars?
Njuter av
rosa fluff.

Självstudier,
går galant,
på riktigt,
idag.

Tänk vad lite
rosa fluff
kan göra.

Annars?
Inte många dagar kvar nu,
på fredag kommer
världens bästa tonåring.

Två  helt hysteriska,
galna och tokroliga
utekvällar med NA
resulterade i svår ångest
och stark hemlängtan.

Det blir en blixtvisit,
hem till tråkstaden,
ska bara träffa R
och förhoppningsvis
tonåringen.

Pratar med kompis.
Hon undrar när jag kommer hem,
inte på besök, utan för gott.
Om jag inte ska fortsätta
min utbildning, i tråkstaden.

Näe, blir mitt svar.
Jag bor ju här nu.
Jag ska läsa här.

Främmande tanke.
Har inte vant mig riktigt än.
Men så det är.
Det finns ingen lösning "hemma".
Kanske inte här heller,
men jag måste ge det en chans.
Göra ett seriöst försök.

Insåg att min
tidsmarginal var god.
Lyxade och köpte latte.
Det är ju ändå
muntlig examination
idag.

Vet inte om pressbyrån
har börjat med något nytt
eller om jag bara inte sett det förut.
På min servett,
liksom inuti,
står det
"Du ser stark ut idag"
???
Jo, tjena...
(Dagsformen är kraftigt illamående av nervositet)