Barpadda

Jag är så jävla arg och besviken på dig!

Hur kan du bara sluta bry dig om din förstfödda?
Hur kan det inte finnas tid och plats åt ditt eget barn?
Hur kan du bara strunta i att höra av dig?

Är det för mycket begärt att DU ringer?
Varför kan inte DU fråga om han vill komma till dig?
Vad är det som är viktigare än att veta om ens barn mår bra?

Förstår du inte hur du sviker och hur besviken din son är?
Vad är det som gör att du inte vårdar er relation?

Förstår du hur ledsen han är? Hur övergiven han känner sig? Hur osäker du gör honom?

Har du en aning om vad som händer i hans liv nu?
Ansvaret är ditt! Det är DU som är förälder, det är DU som ska vara den vuxna...

Orkar snart inte hålla tyst, fast jag lovat...
Tro mig, helvetet kommer att braka löst...

ps
Pappa, om du läser det här - kan du svara ärligt på någon av dessa frågor?
Ring mig, har väntat väldigt många år på svaren...ds

...Varför ska alla sanningar sägas på personalfesten när alla har för mycket alkohol i blodet? Varför ska alla "problem" lösas under en kväll, en gång om året? Undrar om jag var den enda som vaknade dagen efter och undrade om man har något jobb kvar?
Hur som helst, hamnade på krogen, drack för mycket, dansade o hånglade... Följde med den "utvalde" hem, drack ännu mer, sov över... and here we go again... (suck)
Efter tre nervösa telefonsamtal så bestämde vi att ses igår... Så sitter man där, med en tekopp och försöker leva upp till den positiva, sprudlande människa man var sist man sågs - ni förstår nog hur bra det gick (eller inte). Fast måste nog säga att det gick bättre än förväntat, tyvärr...
Så börjar tankarna igen; vad är det för fel på honom, som verkar intresserad av mig, hur många andra träffar han just nu, vad ser han hos mig, visar han sitt rätta jag och har han verkligen lyssnat på Muse? (och tycker det är bra) Hatar mig själv och mitt pissiga självförtroende! (urk) Vad jag tycker om honom? känns inte riktigt relevant just nu... Men mycket bra musik i skivsamlingen, P1 på morgonradion, fick låna böcker och han fixade två skivor åt mig! (så nu favorit-taxichafför, har jag lyssnat på Scott Walker! och du fick rätt - jag gillar det!)
Önskar bara att han kunde ha sagt något annat än "ha så kul ikväll, vi höres" när jag gick i morse...

Har fått ett å annat bakslag när det gäller att försöka träffa någon av det motsatta könet... Sist blev det verkligen bara konstigt... Upptäckte ganska tidigt att det inte skulle kunna bli något seriöst, fortsatte att träffas ett tag till men... När jag berättade hur det låg till (att jag inte hade mer än "kompis-känslor") ville ha fortsätta att ses ändå - efter det har det bara blivt knas.... Så lika bra att lägga ner totalt.
Hur som helst, diskuterade lite med tonåringen om kärlek å relationer - han undrade ifall jag hade några "måsten" för att kunna gilla nå´n. Näe, svarade jag först, men tänkte efter ett tag - det kanske är därför som det inte funkar för mig, jag har inga krav... Så jag ändrade mig och sa; Han måste tycka om Muse (helst lika mycket som mig) och acceptera min kärlek till Jocke Berg!
Tonåringen höjde på ena ögonbrynet och undrade stilla om jag skulle vara singel resten av livet...
(Ungens krav? någon som lagar mat till honom varje dag - å så länge han bor hemma behöver han ju inte slösa energi och tid på flickvän, suck!)
Men är det ett orimligt krav? Att vilja ha musiken gemensam?
Är jag den enda som är över 30 och lyssnar på "alternativrock" utan att skämmas för det? 
Är det bara i den här byhålan som man visst får vara annorlunda, men bara om man är det hela tiden?
Blir bara så trött, trött på allt och alla!
Hos dom "vanliga" anses jag vara alltför djup och svår, hos dom "svartklädda" är jag för ytlig och vanlig...
Jag vill inte ändra på mig, jag vill vara som jag är, tycka om mig själv för att jag är jag! Men det är f-n inte lätt...