Till H.

Jag är så jävla arg och besviken på dig!

Hur kan du bara sluta bry dig om din förstfödda?
Hur kan det inte finnas tid och plats åt ditt eget barn?
Hur kan du bara strunta i att höra av dig?

Är det för mycket begärt att DU ringer?
Varför kan inte DU fråga om han vill komma till dig?
Vad är det som är viktigare än att veta om ens barn mår bra?

Förstår du inte hur du sviker och hur besviken din son är?
Vad är det som gör att du inte vårdar er relation?

Förstår du hur ledsen han är? Hur övergiven han känner sig? Hur osäker du gör honom?

Har du en aning om vad som händer i hans liv nu?
Ansvaret är ditt! Det är DU som är förälder, det är DU som ska vara den vuxna...

Orkar snart inte hålla tyst, fast jag lovat...
Tro mig, helvetet kommer att braka löst...

ps
Pappa, om du läser det här - kan du svara ärligt på någon av dessa frågor?
Ring mig, har väntat väldigt många år på svaren...ds


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0