Barpadda

Underbara
vackra små barn.
Behöver ha dessa
bedårande varelser
i mitt liv.

Dom har redan
hela mitt hjärta.
Vill finnas där,
vara en del av deras liv.
Finnas i deras hjärtan.

Idag krockade jag
med kopian.
Lite hjärtflimmer,
så lik,
otroligt lik.

Söt,
ja jävlar.
Men ung,
väldigt ung,
tur är nog det.

Tusen funderingar.
Trodde att tankarna skulle skingras,
det dunkla skulle lätta.

Allt är nytt,
konstigt.
Vet inte om jag hör hemma
här heller.

Jag är vid gott mod,
tro inget annat.
Men saknaden tog överhanden idag,
utan någon speciell anledning.

Skulle behöva
en hård kram av tonåringen,
nattsamtal med A,
köksterapi med K,
vara liten i Rs famn,
blängpass med underbara kollegor.
Lite vardags-trygghet,
lite "jaha, ännu en vanlig dag".

För första gången
i hela mitt liv
bor jag helt själv.

Ingen att ta hänsyn till,
ingen att städa efter,
ingen att bråka med.

Saknar tonåringen.
Sura morgonbråk.
Underbara nattsamtal.

Singel.
Ensamheten är påtaglig.
Men det gör mig inget,
för tillfället.

Omvända tider.
Går upp då jag
brukade lägga mig.
Inte lätt för en fd vampyr.

Börjar få ordning.
I hålet i väggen,
inte på tankarna.

Det blir som det blir,
jag är äntligen här,
vid gott mod.

Annars?
Såg en yngre kopia.
Hjärtklappning,
innan jag blev sur.
Idiot.
Men jäklar,
söt som...

På plats i mitt nya hem.
Fullt av kartonger och för mycket saker.
Längtar hem.

Imrg börjar skolan.
Kan inte riktigt förstå
att jag gör det här.

Saknar tonåringen.
Mina vänner.
Tryggheten.

Dags att packa ner det sista,
ink datorn.

Återkommer,
ant om ett par dagar,
när jag är på plats i mitt nya hem.

Superbra dag igår.
Skulle ha packat och städat,
men tog vara på kvalitetstid istället.

Fika hos R,
middag hos LS
sedan party med galna vänner.

Ikväll gör jag sista passet
på ett jobb jag verkligen trivs med.
Känns konstigt,
overkligt.

På sö drar jag,
på riktigt, till mitt nya hem.
Känns galet,
befriande.

Så har jag kört första flyttlasset
till min nya hemstad.
Snacka om riktigt bra flyt.
Inga problem med att lassta,
köra med släpkärra,
inte en endaste felåkning,
lassa ur,
hitta parkering,
packa upp...

Allt känns bara superbra.
Kommer nog att trivas.

På sön drar jag på riktigt.
Känns overkligt på något sätt.
Men jag längtar.

Ingen bra dag.
Nerverna utanpå.
Uruselt humör.
Lite lätt panikångest.

Annars?
Nattliga samtal med A vill jag aldrig vara utan.

Det börjar närma sig.
Det mesta är packat.
Igår var jag packad.

Idag slog verklighet till mig.
Hårt.
På tisdag går flyttlasset.
Jag ska bryta upp,
göra något nytt.
Testa en dröm.

För första gången i mitt liv ska jag bo själv.
Vara helt ensam.
Snacka om
skräckblandad förtjusning.

Börjar få struktur på min packning.
Inte mycket kvar på "måste göras"-listan.
Känner mig hyfsat lugn
för första gången på flera veckor.

Snart kommer K.
Vin och skvaller.
Blir nog krogbesök oxå,
vet inte när vi kan var "snyggast & smartast" ihop nästa gång.
Måste ju unna mig lite roligt
och inte bara umgås med kartonger, damm och dret.

Annars?
Har jag sagt att min mamma är världens snällaste, underbaraste?
Hon bjuder mig på Cohen när han spelar i Stockholm!

De senaste veckorna har varit lätt kaotiska.
I snitt har jag sovit max fem timmar/dygn,
jobbat 10,
stressat, oroat, gråtit resterande.

Men,
snart är jag på väg,
inte många dagar kvar.
Jag kommer att hinna.
Jag fixar det här!
(jag kan, jag vill, jag törs)

Annars?
Pratar med R.
Bestämmer datum för besök.
Vill aldrig vara utan honom.

Får livstecken utav S.
Vet att det enbart beror på frågan jag ställde i natt,
via sms,
påverkad av alkohol.

(Idiot)

En planerad lugn kväll på favorithaket
resulterade i en galen natt på ungdomsstället.
Men,
va fan,
måste ta vara på umgängestid med vänner och kollegor.
Jag har dansat,
dansat på ett sätt jag inte gjort på väldigt länge.
Svinkul
(och mycket svettigt!).
Vet att jag är för gammal,
än sen,
jag dansar jäkligt bra.
Orka bry!

Annars?
Jag är så förtjust.
Men väljer att behålla det för mig själv.
Finns ingen mening med att dra igång ett omöjligt projekt,
är ju på väg någon annanstans,
väldigt snart.

Satan,
hur jäkla mycket skräp kan man ha?
Vart kommer all dret ifrån?
Vem har ställt det på min vind?

NA kommer till min räddning.
Vi hyr kärra, kånkar och bär,
åker till tippen och slänger flera år.

Ops, sorry.
Återvinningscentral heter det visst.
Där är det förbjudet för personalen
att ta något som någon annan har slängt.

Nu är dagens "att göra"-lista avklarad.
Har ledig kväll.
Hm, ska nog unna mig ett besök på favoritstället.

Annars?
Telefonsamtal med tonåringen;
- Är du fortfarande sur på mig?
- Du är min mamma, jag är alltid sur på dig.
(Asgarv)

Vaknar tidigt.
Anser att det är för tidigt att gå upp
och fortsätta rensa vinden,
vill ju inte störa grannarna.
Kommer på att det är jag som bor under mitt förråd...
Inga ursäkter för att ligga kvar och slappa med film.
Bara att sätta fart.
Suck.

Tusen saker att göra.
En miljon tankar.
Kan inte riktigt fatta att jag är på väg.
Att jag äntligen vågar.

Blev avringd.
Oplanerad ledig kväll.
Tänkte fortsätta rensa och packa.
Men istället för damm och kartonger blev det
lite vin och musiksnack med PA.
Mycket trevligt.
Oväntad substans är alltid välkommen,
fan vet när vi kan ses nästa gång.

Annars?
Kan inte sluta lyssna på;
http://www.myspace.com/sleepingsimon
Dagens favorit är "What if"
("what if you are the love of my life?")

Så där ja,
det börjar lossna lite igen.
Flyter på rätt bra.

Lägenheten är uthyrd.
Mitt nya boende är pyttelitet,
men det känns bra.
Tonåringen är ok med att bo hos sin far ett tag.
Jag får studiemedel.
Stryker den ena saken efter den andra på "att göra"-listan.
Visst,
massor kvar att fixa och göra
men det känns inte omöjligt och hopplöst längre.

Annars?
Oplanerad utekväll med K igår.
Lika kul och trevligt som vanligt
(dock en aning lugnare än det brukar vara).

Inget går som planerat.
Inget flyter på.
Känsla av hopplöshet.
"Vad fan ska jag göra nu då?"

A säger; det ordnar sig.
Jag säger; allt är pannkakstårta.
Ingen början, inget slut.
Tusen lösa trådar och ingen att dra i.

Snart, väldigt snart.
måste allt vara klart.
Paniken växer.
Ångesten likaså.

Annars?
Tvättid om 4,5 timmar.
Mobilen är skrot.
Tjoho.

http://www.myspace.com/sleepingsimon

Herregud,
jag är grymt imponerad.
Gårdagens spelning berörde.
Verkligen.
Lyssna och njut.

Det var han som började.
Inte jag.
Han den här gången oxå.
Bara så ni vet.