Fallerallera, jag fallerar...
Behöver jag förklara bristen på ord?
Min pissiga frånvaro av uppdatering?
försakelse på närvaro under den här tiden?
Ni som känner mig vet, antar jag egoistiskt,
hur jag avskyr den här tiden på året,
hur ful den gör mig, ångesten som mal.
För er som, mot förmodan, inte vet,
ska jag uttrycka mig kortfattat;
Jag hatar jul och allt vad det innebär.
Nej, ser inga tindrande ögon i skiten.
Orkar inte, vill inte vara delaktig.
Känns påtvingat, köpt låtsasglädje.
Spelad harmoni, fejkad gemenskap,
finner ingen lycka i hysterin.
Finns viktigare saker att bry sig om.
Vad/vem är du för mig resten av året?
Någon jag uppskattar, älskar?
Som jag vill ha närvarande, finnas för.
Om jag inte vill det hela tiden,
varför ska jag låtsas just nu?
Bara för att? Konsumera mera?
Det som är viktigt, finns alltid,
ska aldrig behövas köpas.
Din, min, kärlek, viljan till närhet.
Så, jag deppar ihop dessa tider,
vägrar delta i vadsomhelst.
För jag känner varje dag, alltid.
Att jag borde uppskatta dig mer,
finnas till i tid och otid.
Vara din vän hela året, ständigt.
Ok?
Är jag fel ute?
Är jag fel ute?
Ok, men skjut mig.
L
Vackra L på dygnsvisit,
massor av prat om allt och inget.
Eller är det ett evigt långt
samtal om livet och allt däremellan?
Skitsaksamma, vi bara är,
inget är för stort eller litet att avhandla.
Enkelheten är det vackraste,
vardag, djup, nörderi, tårar och skratt.
Hon är så klok, fina fina L,
en vän jag aldrig vill klara mig utan.
En begåvad, genuin människa
som jag har förmånen att kalla min vän.
Ibland förstår jag Thom utan att ens förstå varför (with no alarms and no surprises please)
A heart that’s full up like a landfill, a job that slowly kills you
Bruises that won’t heal., you look so tired-unhappy.
Bring down the government, they don’t, they don’t speak for us
This is my final fit, my final bellyache,
The truth
Allting handlar om vad du vill,
vad du vill ha ut av något.
Relationer, förhållanden, kontakter
personlig vinning, makt, kontroll.
Du är så genomskinlig raring,
så jagfixerad, enkel att läsa.
Lätt att genomskåda, din narcissism,
ditt bekräftelsebehov, egoism.
Har haft överseende med det,
försvarat, förklarat, förstått.
Men det är nog nu, överspelat.
Orkar inte ge mer, är klar.
Det du vill ha kan jag inte ge.
Inte längre, inte mer.
Ditt sökande är inte mitt,
kommer aldrig att bli.
Så, jag låter dig veta,
på det enda sätt jag kan.
Brutalt, sanningsenligt,
när du minst anande det.
Du tar det som förväntat.,
skyller på omständigheter.
Någon annan, absolut inte du,
alla andra missförstår, gör fel.
Förlåt, men du gör detta,
du skapar situationerna.
Sorry gums, det är inte mitt fel,
jag kunde vara så mycket mer.
Sunday (no sunny day)
Borde sjunga. Eller dansa.
Helst både och.
Men
Ser på seriemördare.
Sippar rött.
Borde känna lycka. Vara nöjd.
Göra något av dagen.
Men
Myser med misär. Bejakar vemod.
Häller upp mer rött.
Borde njuta av tillvaron, livet.
Se det positiva.
Men
Fastnar i kaos, dunkla tankar.
Försöker dämpa med rött.
Borde fixa mitt förfallna hem.
Ordning återskapas lätt.
Men
Hittar inte orken, viljan.
Att se enkel lösning.
Så jag fyller på med rött.
Låtsas att tid finns.
Men
I morgon är det måndag.
Inget rött kan ändra på.
Onödig info (bröllopsmusik)
Vi är allt annat än traditionella.
Varför göra/vara som alla andra?
Så, vi bestämde oss för den här.
Något som är oss, hoppfullt, vackert.
Garanterat originellt, fast äkta,
urflippat men ändå trovärdigt.
Ungefär som oss.
Alltså... (fan vet)
Jag älskar mitt jobb, tro inget annat.
Men det äter upp mig totalt just nu.
Kanske är det just kärleken som är knas,
att jag vill så mycket mer än vad jag orkar.
Ständigt ångest över att inte räcka till, finnas.
Stress, tidsbrist, förlorat tålamod och mer ångest.
Kanske är jag inte den pedagog jag önskar vara.
Kanske är jag det, bränner ut mig själv just därför.
Men det finns ett tak för vad man mäktar med,
även för mig, hur svårt det än är att inse, förstå.
Jag älskar barnen, vill ge dom allt, helst lite till.
Men till vilket pris? Vad är jag beredd att betala?
Situationen är ohållbar, jag vet.
Men vad göra? Vad i helvete ska jag göra?
Kan inte bara sluta vara "jag" för att orka.
Kan inte fortsätta vara "jag" utan att gå sönder.
The wedding
Vi byter ringar i enkelhet.
Bara vi och våra bästa.
Ringbyte i det tysta, stillhet.
Bara vi och vår kärlek.
Han och jag lovar trohet.
Att älska i nöd och lust.
Jag och han är äkta.
Ska dela glädje och sorg.
Som vi alltid har gjort.
Kommer fortsätta göra.
<3 <3 <3
