Barpadda

"Poesi ska läsas högt och höras. Dikt är ljud."

Stärkt i någon sorts form av självförtroende
låter jag Säljaren läsa mina ord högt, i min närvaro.
Händer håller genast instinktivt för öronen,
kinder blossar rött av genans, tårar rinner,
fingrar vill till munnen, reta upp kräkreflexen,
spy ut den äckliga skammen.

Hur kunde jag tillåta honom läsa?

Hur kunde jag missa falskheten, otakten
missljudet mina ord frambringar,
hur fel och pretto det låter, bristen på trovärdighet
när någon seriös tar mitt fula i sin mun?
Varför fortsätter han? Är han dum eller elak?
Hur mycket förnedring bör man tåla?

Rätar ut ryggen.
Säger ifrån.
Står för ord.

Du spottar på mig.
Och? Än sen?
Bryr jag mig?

Jag tycker om.
Ser något annat.
Vem är den fega?

Inte jag i alla fall.
Här finns modet,
viljan, lusten, kraften.

Att se utmaningen,
uppskatta det fula,
älska det annorlunda.

Våga ta smällen,
risken, ensamheten.
Håller huvudet högt.

Du flinar elakt.
Stackars lilla människa,
normaliserad och livrädd.

Låt mig vara,
låt mig bara vara,
patetiska nej-sägare.

Imrg måste jag verkligen
ta beslut, styra upp,
organisera om mitt liv.

Det varken funkar
eller är okej
som det är nu.

Håller seriöst på
att gå under
på riktigt.

Förstörd av stress,
uppäten av ångest,
totalkraschad.

Fascineras av det där rödlätta hans tröja döljer,
fräknarna han antagligen skäms över
som jag finner så tilltalande, vackert

Hur jag vill ha honom naken, blottad
gå på upptäcktsfärd över hans hud
hitta allt det där alla andra missat

Ett litet ärr där, ett större nån annanstans
små gudomliga misstag som gör det perfekt
en kropp jag längtar efter, vill känna nära

 

Fast ännu hellre vill jag ha det mentala
den där blicken av intensitet
när mina tankar fångar hans intresse

 

Undrar om han vet hur jag uppskattar
hans begåvade hjärna, nörderiet,
hur han utmanar mitt sinne

 

Att jag är förförd av meningsskapandet,
aldrig sinande, alltid givande samtal
om vad som helst och allt annat

 

Hur han vågade ge mig ärlighet,
den där uppriktigheten
som jag så sällan får

 

Vänskap ska inte förringas
det vackra inte förminskas
ibland tillåtas vara nära nog

Säljaren är inte kär i mig,
kommer inte att bli.
Han uppskattar dock mitt sällskap,
finner mig fantastisk, på alla tänkbara vis.
Inget i min personlighet eller sätt
finner han icke tilltalande.
Säljaren vill fortsätta umgås
kanske till och med riktigt nära.
Men han känner ingen magik,
liksom inget han kan göra något åt.
Säljaren tänkte att jag nog borde veta,
så det inte blir knas, typ.

Tackar...