Barpadda

Firar nyår på landet.
Med A.
Vi två,
rött vin,
dresskod "pyjamas".

Återkommer

Skräp,
det är var det är.
Livet.

Vad skulle man annars kalla;
förvirring
ångest
sorg
förnedring
vemod
saknad

Skräp är vad det är.
Skräp,
är jag.

Fick svar på sms.
En enkel mening fick mina ögon att tåras,
hjärtat att brista av saknad.

"Vi längtar oxå."

Måste hitta ett hål i kalendern.
Snart.

Det var mycket blandade känslor,
när vi sågs igen.
Uppdatering och jobbprat.
Kändes som om tiden stått stilla.

Men,
Nej.
Orkar inte.
Det gör fortfarande ont,
fortfarande inga svar som gör mig klokare.

Men,
ilskan är borta.
Alltid något.

Han har inte lämnat mina tankar,
sedan jag trodde jag såg honom.
Där i vimlet.
(förbannade hjärtklappning)

Det kommer att bli en lång natt,
utan sömn.
(tankar som bara mal)

Kan inte släppa minnet,
av han och mig.
(i mitt kök)

Kommer aldrig få veta
om det var helrätt eller tokfel.
(orkar inte)

Jävla dret.

Vi gjorde ett byte idag,
jag och kära mor.
Hon skulle sy upp mina byxor, jag laga mat.
Jävla dret, sa mamma bakom symaskinen.
Jävla dret, sa jag vid spisen när riset brändes.

Tyckte jag såg honom förut.
Mitt i "jag ska byta min fula tröja-julklapp" och "hoppas det jag vill ha är med på rea"-människor.
Fick ofrivillig hjärtklappning.
Jävla dret.
(Det var inte han, antagligen lika bra, men ändå)

Vet att jag måste be en viss person om ursäkt.
Måste ta den smällen.
(jävla dret)

Imorgon är det dax att jobba igen.
Imorgon är det dax för p-fest igen.
Vet inte hur jag ska orka med något av det.

I kväll har jag kysst någon som är någon annans,
inte ok.
Men wtf?
Jag skulle så gärna vilja att han var min.
Bara för en stund,
för att få leva ut,
testa,
om det vore värt det.
Att ändra mina planer,
stanna kvar.
Han tog mitt nr,
två gånger.
Återstår att se hur han använder det.
Han valde att åka hem,
vilket jag högaktar.
Men ändå,
fucking jävla skitångest kommer att kväva mig imorgon.

Hur länge ska jag vänta innan det är dax att förstå att inget kommer att hända?

Har även skickat ett väldigt dumt sms, på fyllan, såklart.
(Föregående fråga gäller även här...)

I julklapp önskar jag mig en meddelanderapport som säger;
"meddelandet ej levererat"
Hoppas tomten lyssnar...

Jodå,
det blir PJ inatt

I natt drömde jag om C.
I drömmen hade vi varit ihop i åtta år.
Jag misstänkte att han var otrogen.
Jag sa; Jag älskar dig.
Han svarade; Vi är stans rikaste par, men vart är lyckan?
Sen åkte jag i Gullan på väg till Ikea och sladdade av vägen pga att jag hade sommardäck.
Vaknade med migrän.
Hmm,
ska man bry sig om att försöka tolka det här?

Nu ska jag byta batteri på bilen,
diska, klä granen, handla,
få katten att sluta äta knäck och hitta partyhumör...
Har ingen, verkligen ingen lust att gå på p-fest.

Annars?
Trodde att posten bara delade ut julkort idag.
Kanske tyckte brevbäraren att mitt kuvert från Telia så juligt ut.
Finns inget juligt med en mobilräkning.
Tydligen har jag skickat 280 sms och pratat i 587 minuter.
Hur har jag hunnit det?

Om du ska läsa något idag,
läs det här;

http://www.vf.se/Kultur--Noje/Grahn/2007/December/Vecka-51/Julens-punk-ar-Bing-Crosby.aspx

(Han gör fredag till veckans bästa dag)

Sista julbordet avklarat,
sillen i soporna!
Helt underbar känsla.

Innan sista "är det slut på köttbullarna"-passet lekte jag "vm i shopping"
- 2000 riksdaler på 45 minuter.

Så,
sönderstressad, fattig och så jäkla trött.
Imorgon börjar p-festen med jobb2 kl 15.
Jag har beställt taxi hem till kl 18.30...
(Undrar om jag håller mig vaken så länge?)

Längtar till julafton,
då ska jag gå i pyjamas hela dagen, tjuvröka under fläkten med mor och bara göra ingenting.

ps
Tror inte jag är kär

Första personalfesten avklarad.
Var ute med jobb1 igår, bowling, mat och krogen.
Kom toksist på bowlingen, maten var "sådär" och full som en kastrull blev jag på favoritstället.

Fast det var en ganska skön känsla att inte vara bakfull ensam på jobbet idag ;-)


På lördag är det p-fest med jobb2.
Nästa vecka är det party med jobb3.

Annars?
M har flyttat.
A flyttar på lö.
Bilen har redan börjat krångla (startade inte i morse, kul...)
Dax att göra sig iordning för jobb2.

Tror att jag är kär.

Dom senaste dagarna har allt,
verkligen allt krånglat.
Inget flyt,
inga lätta dagar.

Ryggen har pajat.
Magen krånglar.

Jobb1 har varit en katastrof hela veckan.
Vad fan ska jag göra?

Ts närvaro förvånar och förvirrar.
Skulle kunna bli hur bra som helst.
Om det inte vore för det där han sa,
för ganska länge sedan.
Minnet av en mening som aldrig kan suddas ut.
Tyvärr.

MT har strulat till det rejält,
vet inte vad jag ska tro eller tycka om det.
Knas kommer det att bli.
Men jag har lovat att stå vid hennes sida och det kommer jag att göra.

Efter mycket om och men blev det så att jag fick åka och hämta bilen själv.
Som inte startade...
Tack till söta killen på Statoil som lånade ut sina privata startkablar.
Tusen tack till killarna i Saaben som hjälpte till att få igång min sletna Volvo.
Som heter Gullan och gick som en klocka hela vägen hem.

Bonus idag blev att få krama mamma och en snabb kopp kaffe med "lillebror"
- lever länge på det!

Kom lagom till jobb2 och en sur A.
Har aldrig hänt förut.
Att älskade A har varit på sämre humör än mig.
Men det gick mer än bra.
Glada och trötta gick vi på krogen,
allt var super tills en viss person började snacka skit...
Igen.
När jag föreslår att "vi kan ta det här vid nyktert tillstånd" blir jag idiotförklarad.
Oki, jag fattar...
eller inte.
Har du problem med mig eller vad som helst,
säg det bara till mig.
Rakt ut,
jag tar det.
Jag tar vad som helst, bara du kan stå för det.
Det är skitsnacket jag inte pallar med.

Som jag försöker få sommarens strul att förstå, för typ femtielfte gången...
Via sms,
moget,
fattar inte hur han orkar med sina bortförklaringar.

Annars?
Bara tre jäkla julbord kvar att jobba.
Sen åker sillen i soporna.
Gött!

Jodå,
det är mest sill å dret.

Men jag har köpt alla julklappar idag.
Tillsammans med bröderna L.,
vilket var ganska intressant.
Men nu är dom köpta (julklapparna alltså).
Kanske tur att det finns bytesrätt.

Kanske blir jag bilägare på fredag.

Kanske tycker jag det är kul att gå till jobbet imorgon.

Kanske kan jag inse att han inte kommer att höra av sig något mer.

Men aldrig,
någonsin, kommer jag förstå meningen med att äta sill.

Igår hittade jag ett kort på mig och C.
Har legat i en låda i över två år.
Idag satte jag upp det.
Mest för att jag verkligen tycker det är ett roligt kort.
Men även som motivation och en påminnelse.
På fotografiet strålar jag av lycka.
Jag kan, jag vill, jag ska.
Stråla igen.

Jag fick tag på biljetter, 6 st blev det.
Samma uppsättning som på Muse,
kan bli hur jäkla nice som helst.
Tre månaders väntan.
Allt eller inget kan hända under tiden.
Hoppas på allt,
förväntar mig inget.

Annars?
Jo tack,
jag luktar sill.

("Kom nu jag är kroniskt låg, bara mörkret hörs")

I dag kunde det ha varit världens bästa jävla dag.
Givetvis blev det inte så.
Om två timmar och 22 minuter ska jag tycka jobb 1 är kul.

Moral,
vackert som fan.
Synd att så få lever som dom lär.
Alla snackar om det,
få gör det.

I dag har jag testat gränser,
kollat nivå.
Självklart måste jag utmana,
tror det ligger i min natur.

Besviken,
som fan.
Vad hade jag väntat mig?

Lite "jävlar anamma"
Lite "stand by my woman"
hade inte varit fel.

Är jag ensam om att uppskatta trohet?
Är jag en rest av det förgångna?

Vissa saker kommer att avgöras imorgon, typ runt 09.00
I min sjuka hjärna ställer jag vissa ultimatum.
Ganska enkelt, att småle i förtid,
eftersom jag vet att jag kan sova lugnt tills jag orkar vakna.
Ibland önskar jag att saker och ting inte var så förutsägbara.
Återkommer.