BFF (Älskade A)

Frågan;
Vad vore jag om du inte fanns?
Om du inte var en del av mitt liv?

Svaret;
Zipp nada. Ingenting. Noll.
Du berikar ständigt, alltid mitt liv.

Sammanfattningen;
Du är den vän jag älskar mest.
Mest i hela den här jävla skitvärlden.

Slutsatsen;
Sluta aldrig var du, den du är.
Försök alltid älska mig för den jag är.

Ok? Okej?
Puss?





Lägesrapport #158 (Disappointed, not betrayed)

Nej, jag är inte sviken,
bara satans besviken
.

Allting hade varit just fint
OM du bara orkat höra av dig.
Ingen ångest, skuldkänslor,
ingenting, ifall du bara sagt tack.

För visat intresse, låtsasspel,
kåthet, nyfikenhet, what ever.
Allt det där du sa vi inte
skulle vara, inte du och jag.

Vår vänskap, något annat,
att stabilitet, det äkta fanns
mellan oss, orubbad grund.
Så varför denna tystnad?

Jag kan leva mitt liv utan dig,
herregud, tro inget annat,
jag gör det redan, hela tiden.
Men kommer att sakna.

Så, jag är inte sviken,
bara satans besviken
.





Matthews conclusion

"There's no justice in the world
And there never was"


Det är mycket nu.
Mycket knas med familjen.
Bakslag och hjärtesorg.

(f**k it!)

And I'm heading west... (Backpack)

Har bokat resa till grannlandet i väst.
Dags att göra något åt ryggsäcken.

Behöver besöka, rensa ur, gå vidare.
Stänga dörren eller öppna den helt, typ.

Ingen förtjänar en dörr på glänt i längden.
Ovissheten tar så mycket mer än den ger.

Vem är jag att hålla hoppet vid liv?
Vilken rätt har du att föda glöden?

My iron lung

 

Faith, you’re driving me away, You do it everyday
You don’t mean it, But it hurts like hell

My brain says I’m recieving pain, A lack of oxygen
...

Paperboy

You went from being him to being you
that night when you told me the truth

I went from being me to being her
the very moment you let out those words

 


Lägesrapport #157 (Sick of it all)


Mensvärk

Feberkoma

Kärlekskrank




(och allt annat jävla dret)

Matthews mörkaste vackraste ord


And I've had recurring nightmares
That I was loved for who I am
And missed the opportunity
To be a better man


 

(ca 2:49, eftersom du antagligen inte orkar lyssna på hela...)


Och staden är som staden alltid varit...

Inget nytt, allt är sig likt, oförändrat.
Gator och torg, samma som alltid.
"Folk", bekanta ansikten överallt.

Inget ändrat, samma, tråksamma.
Allt är som vanligt, meningslöst.
"Vänner" som inte kan, vill, orkar.

Besvikelse och sorg i mitt sinne.
Aldrig ett besök utan ångest,
varför åker jag ens hit?

Förutom den jag älskar mest
och några äkta, riktigt fina
finns bara svek, själslig död.

Påminnelse om bitterhet,
hur nära det var att
tråkstaden blev mitt öde.

~



Och jag gråter hela vägen hem.

Phew, for a minute... (blablabla)

Bokar med Byråkraten,
mest bara för att...
blablabla

Äh, vem försöker jag lura?
Dig? Mig själv?
blablabla

Skit samma, avbokar,
han blir sur, än sen?
blablabla

Orkar fan inte se honom,
vill inte ha honom.
blablabla

Blek kopia utan moral,
inget att bry sig om,
blablabla

Det är just vad han är,
tråkig upprepning, ett
blablabla





Life sucks...

Sorgen slår till hårt,
välter omkull mig direkt.

Antar att beslutet är klokt,
genomtänkt, för allas bästa.

Men ändå, ännu en kärlek
som gått i kras, försvunnit.


Lägesrapport #156


"Better to write for yourself and have no public,

than to write for the public and have no self."

RSS 2.0