Barpadda

Inget nytt, allt är sig likt, oförändrat.
Gator och torg, samma som alltid.
"Folk", bekanta ansikten överallt.

Inget ändrat, samma, tråksamma.
Allt är som vanligt, meningslöst.
"Vänner" som inte kan, vill, orkar.

Besvikelse och sorg i mitt sinne.
Aldrig ett besök utan ångest,
varför åker jag ens hit?

Förutom den jag älskar mest
och några äkta, riktigt fina
finns bara svek, själslig död.

Påminnelse om bitterhet,
hur nära det var att
tråkstaden blev mitt öde.