Barpadda

Nej, jag är inte sviken,
bara satans besviken.

Allting hade varit just fint
OM du bara orkat höra av dig.
Ingen ångest, skuldkänslor,
ingenting, ifall du bara sagt tack.

För visat intresse, låtsasspel,
kåthet, nyfikenhet, what ever.
Allt det där du sa vi inte
skulle vara, inte du och jag.

Vår vänskap, något annat,
att stabilitet, det äkta fanns
mellan oss, orubbad grund.
Så varför denna tystnad?

Jag kan leva mitt liv utan dig,
herregud, tro inget annat,
jag gör det redan, hela tiden.
Men kommer att sakna.

Så, jag är inte sviken,
bara satans besviken.