Barpadda

Och jag
har ett långt,
riktigt långt
samtal med N.
Saknar honom oerhört.

Och jag
börjar dricka vin
under tiden.
För att döva min
längtan och saknad.

Och jag
drabbas av akut
ångest och vemod.
Vi säger puss, hej
höres snart igen.

Och jag
dricker mer vin
fast jag inte borde.
Tycker ofantligt mycket
om N.

Och jag
gråter hejdlöst
lever ut min ångest.
Tillåter mig själv att
vara ful.

Och jag
dricker mer vin
skickar idot-sms.
Kräver svar på min
förnedring.

Och jag
pratar med lillasyster
saknar värmen, humorn
tönteriet.
Allt som är
hon.

Och jag
dricker ännu mer vin
skickar fler idiot-sms.
För i kärlek och krig
är allt tillåtet.

Eller?