Hermano
Ringer med fallande tårar,
vi har inte pratat på evigheter.
Men jag vet att hans hem är mitt,
precis som mitt är hans.
När vi än behöver.
Andningsuppehåll.
Paus.
Någonstans att bara vara.
Så jag kommer gråtandes,
till världens bästa bror.
Han som alltid har plats
och häller upp vin
till sin ångestdrypande syster.
Andhämtning.
Rast.
Någonstans att bara finnas.
Och jag vet att allt kommer
bli bra, det löser sig.
Så länge vi är överens
om att kärlek finns,
vi accepterar knas.
Lugna andetag.
Vilostund.
Någonstans att återhämta.
Kommentarer
Trackback
