Tankar i väst (miffo)
Ett idiotiskt anfall av svartsjuka,
obefogat eller inte, spelar ingen roll.
Känslan av tveksamhet
är brutalt närvarande, äckligt låg.
Vem är jag att döma, fördöma,
känna mig så här, avsky inför dåtid?
Jag har också levt förut,
men gömmer, ljuger inte om det.
Är jag någon han älskar på riktigt
eller en slags "plan b", reserven?
Känslan av att vara den
som är villig att offra det mesta.
Antar att det är skillnaden,
orsaken till mina mörka tankar.
Anledningen till mitt tvivel,
de dunkla tankarna om äkthet.Kommentarer
Trackback
