Barpadda

Byråkraten kommer på besök,
det är intressant, småkul
i ungefär femton minuter.

Förbannar idiotin, dålig karaktär,
dårskapet hans besök innebär,
blir irriterad och så jävla less.

På honom, mest på mig själv,
som tillåter, gör mig till något
jag inte är eller vill vara.

Byråkraten lämnar vackra ord,
viljan om att ses snart igen
jag nickar, svarar svävande.

Som så många gånger förut
med tanken om att det aldrig,
aldrig mer kommer att ske.