Moster, mentor, mitt ljus

Hon säger;
- Jag är inte rädd för att dö.
Kanske är min tid kommen,
jag har gjort gott,
kärlek och hopp finns.
 
Jag skriker (fast inte så hon hör);
- Jag är rädd för att du dör!
Klarar inte det här pisslivet utan dig,
hur mycket gott du än gjort,
vilka underbara som än finns kvar.
 
Sen vet jag inte mer.
Ingen gör det.
Vad dom än säger.
There's no justice in the world
and there never was.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0