Lost (please do not judge me)

Förvirringen, besvikelsen, sorgen, skulden
tar hårt på en redan sliten padda.
Det här med att inte riktigt veta, förstå,
upptar mina redan dystra tankar.
Att inte kunna släppa taget eller helt bjuda in
gör mig förbryllad, mer förtvivlad än vanligt.

Så jag bokar en ny resa västerut,
vet inte om det är rätt eller fel.
Önskar livet kunde vara enklare,
utan vemod, känslokaos, dunklet.
Att jag bara vågade säga nej eller ja,
berätta, förklara om varför det är svårt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0