Jobbe...
Prestationsångesten är brutal,
kampen om tiden likaså.
Vill göra rätt, fint, fixa utan
att göra om, skämmas.
Så jag jobbar hemma, sliter,
trixar, utan betalt.
Men vissa saker måste göras,
bli klart, ordnas.
Gnälla kan jag göra sen,
med gott samvete.
Ingen, verkligen ingen,
ska kunna klaga.
Säga att jag inte kan
eller vill leverera.
Att jag inte ger allt
och lite till.
För jag vill, vill, vill
och kan som fan.
Behöver bara en aning
suport, tillit och stöd.
Någon som uppmuntrar,
erkänner att det är fint.
Att jag får ta åt mig äran,
erkänna min kunskap.
Kommentarer
Trackback
