Lägesrapport från oävla
Lugna fina dagar,
långa samtal om döden,
livet, allt däremellan.
Moster är vid gott mod,
ser ljust på framtiden,
känner tro, hopp.
Själv hamnar jag
någonstans mittemellan,
finner inga svar.
Förutom känslorna
av orättvisa och förtvivlan,
varför, varför just hon?
Kommentarer
Trackback
