Barpadda

Umgås med Skitungen,
denna underbara varelse,
som nästan bara är min.

Bor hemma hos N,
min älskade bror,
vill aldrig vara utan.

Dricker vin med fina L,
uppdaterar, myser,
fantastiska vän.

Kaffe med Kollegan,
saknar honom kopiöst,
enkelheten som finns.

Möter upp the Evil,
nörderi och allvar,
som alltid, en tår.

Och sen alla andra,
jag faktiskt tycker om,
som gör det utståbart.

Men sen allt det andra,
skitpratet, oförståelsen,
snacket, småheten.

Som gör att jag
bara vill åka, lämna,
aldrig återvända.

Staden ger mig ångest,
förvandlar mig till något
jag verkligen inte är.