Barpadda

Byråkraten envisas med att höra av sig,
halvlovar något vid varje gång, onödigt,
är så klar med honom, borde säga ifrån,
igen.

Gitarristen ger igen med samma mynt,
låter mig vara den som vill ses, umgås,
försöker göra mig svartsjuk och lyckas,
tyvärr.

Liten ignorerar, struntar i mig,
skyller på gud vet vad, undviker,
så där som jag gör mot honom
ibland.

Vagabonden skickar koden, ordet
som brukar göra mig svag,
men jag orkar verkligen
inte.

Tänker mest på honom som jag
inte riktigt förstår, förbjudet,
om han skulle kunna älska
mig.