Barpadda

Drömmer om den unga och söta.
Han vill ses, säger att "läget har ändrats".
Lyckan sprids i min kropp, vill han försöka igen?
Sen tveksamhet, orkar jag en vända till?

Den unga och söta ska flytta, behöver rensa,
ger mig en bunt papper utan att se på mig.
Får allt jag har skrivit till/om honom i min hand,
fast jag aldrig låtit honom läsa ett enda ord.

Svår klump i magen, vet vad allt handlar om.
Frågar lugnt om han träffat någon annan,
om det i så fall är "hon", hans kollega.
Han ser bort, svarar att så är fallet.

Den unga och söta berättar att dom träffats länge,
hela tiden samtidigt som oss, förstod jag inte det?
Hur han inte velat säga något, rädd för att såra
då han faktiskt tyckte så mycket om mig.

Mitt ursinne blir brutalt, bryter ihop totalt,
bara slår, slår och slår honom, snorar, grinar,
skriker hysteriskt men inte ett ljud ur min strupe.
Han tar det en stund, ber mig sedan att gå.

Den unga och söta befaller mig att låta honom vara,
aldrig mer ta kontakt, helst radera honom ur minnet.
För han vill vara lycklig nu, inte leva i missär och vemod.
Jag om någon borde väl förstå, eller hur?

Vaknar av att jag förtvivlat försöker andas, hjärtat rusar
på väg att brista helt och hållet, tårar som rinner.
Inser sakta att det var en dröm, lugnet återvänder,
återtar kontrollen, försöker somna om.

Men tankarna mal.
Varför är han fortfarande kvar?
Vad är det som gör honom så svårt att släppa?
Jag var ju inte ens riktigt kär. Eller?

Det händer ibland att mina drömmar är sanna,
sanna på det viset att förnimmelsen är total,
som om allt jag förtränger måste få komma fram,
visa sig hur fult, brutalt eller vackert det än är.

Kanske var det ingen dröm, bara fakta
om hur det var, är, ligger till, måste vara,
så jag slipper tänka på/om varför han försvann
den där kvällen på centralen utan att vända sig om.

Bestämmer att det får vara så, han tillhör det förgångna.
Den unga och söta är borta, finns inget kvar att göra.
Kommer aldrig få några svar, bara att inse, låta det vara,
han har gått vidare, jag måste verkligen också göra det.