Barpadda

Möter upp fantastiska Säljaren,
tanken är kaffe och samtal,
det blir öl och skitsnack.

Vi inser saknaden, längtan
efter den andres sällskap,
att bara umgås, vara.

Så han omorganiserar,
följer med till förorten,
stannar kvar.

Det blir en givande kväll,
allvar, skratt, ärlighet,
som vanligt.

Vi sover nära, som alltid,
vänner med fördelar,
min vackra kamrat.

En enkel kyss vid avsked,
löften om att höras, ses,
snart igen.

Skiljs åt utan ångest,
vi är för bra för det,
fin vänskap.

Men ändå kommer tanken;
Varför är vi inte mer?
Gav vi upp för fort?