Barpadda

Gick på dejt, mest bara för att.
"Träffats" och "pratat" via nätet.
Och visst, det var trevligt, småkul,
inget mer, bekräftade min teori.

Hur viktig jag än finner insidan
så måste det finnas attraktion,
den kan man inte skriva sig till
bara uppleva i verkligheten.

Kanske är jag gammalmodig
men jag har inte tid eller ork
att slösa bort mitt liv på något
som aldrig kommer att hända.

Och jag vet, av erfarenhet,
att första känslan är avgörande.
Magkänslan är allt, tyvärr? Eller?
Kanske tragiskt, men sant.

Så nu försöker jag komma på
ett fint sätt att säga "nej tack".
Hur gör man? Är det ens möjligt?
Vill inte såra en fin, snäll man.

Absolut inte pga av något
han inte kan rå på eller fixa.
Inte hans fel att jag är jag,
eller min längtan efter annan.

ps
Har lovat Skitungen att aldrig
mer gå på "internetdejt",
han tror inte på konceptet
och vill ha sin mor i livet.