Till skogs

Fina vänner, bästa vän, pojkvän.
Högt tak, massor av skratt, lycka.
Allt är egentligen helt perfekt, underbart.
 
Förutom den där äckliga, krävande skuggan.
Som sår tvivel, gör mig dunkel, misstänksam, ful.
Satans jäkla vemod, kan du inte bara låta mig vara?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0