Mother dearest
Långt samtal med mor,
tårar, skratt, flams och allvar.
Inget är för svårt eller enkel
att prata om, diskutera, ventilera.
Hon är så jäkla vacker min mor,
klarsynt, klok, reflekterande, insiktsfull.
Allt det där jag önskar jag kunde vara, bli,
fast utan hennes brutala livserfarenhet, verklighet.
Jag är världens lyckligaste dotter,
som har fått äran att ha henne till mamma.
Visst har vi bråkat som fan under åren,
men aldrig, aldrig somnat osams, utan kärlek.
Jag minns den dagen jag förlät henne,
när insikten drabbade mig, vetskapen om att hon
alltid har handlat, agerat utifrån vad som verkade
logiskt, bäst för mig just då, att hon älskar mig, är stolt.
Utan dig, mother dearest, vore jag ingenting.
Visst är jag vilse, patetisk och svår, men jag är.
Även om du tvivlar på din förmåga att bara vara
så har du gett mig allt och lite till, viljan att finnas.
Kommentarer
Postat av: Trollgumma
Nu börjar jag gråta...
Postat av: Carro
Du skriver så fint, tårarna är inte långt borta. P.s. Jag tycker han ska få läsa vad du skriver. Allt eller inget! <3
Trackback
