Despair
Vi är ovänner, jag och min bejbi.
Eller rättare skrivet;
Jag är sur, han förstår inte varför.
Och det gör mig förtvivlad.
Oförståelsen.
Hans prioriteringar, mina känslor.
Kanske begär jag för mycket.
Eller inte.
Hur mycket har jag rätt att kräva?
Tänker svarta, mörka tankar.
Är vi framtid?
Mitt sargade hjärta som längtar.
En natt, spelar roll egentligen.
Eller hur?
Det betyder allt just nu, tyvärr.
Kommentarer
Trackback
