Barpadda

De avgörande orden över mina läppar,
han som reste sig, gick utan att se tillbaka.

Vad det än var så är det över nu,
smärtan är påtagligt närvarande.

Tveksamhet, rädsla, svalnande känslor,
kanske inget eller allt i kombination.

Han blev inget mer än "dag vag"
men sorgen är äkta, tårarna likaså.

Han kunde inte ge mig det där
jag inte ens vet ifall jag ville ha.