Barpadda

Och jag gör som jag alltid gör,
stört beteende, fullt medveten,
men kan ändå inte låta bli.

Så jag söker bekräftelse
och får det, från flera håll,
hör av mig, skamliga förslag.

Och jag uppmuntrar möten
som aldrig kommer att bli av,
lovar runt utan avsikt att hålla.

Så jag får bekräftelse
och det lugnar mitt sargade ego
för stunden, sen blir det bara tomt.

Och smärtan finns kvar,
ångesten, osäkerheten ökar,
vad är jag för sorts människa?

Så jag tar min trasighet
till nya höjder, för att sen
försöka dränka den i alkohol.