Barpadda

Saknar den unga och söta,
varje dag, natt, morgon,
vaknar med trasigt hjärta.
Han har berört mig på ett sätt
jag inte klarar av just nu,
svår längtan gör mig svag.

Fortsätter träffa Gitarristen,
vi hånglar, ligger och det är
mysigt men helt ohållbart.
Han är fantastisk på många sätt,
men jag orkar inte vara någon
han kanske bryr sig om.

Ska bryta med Byråkraten,
finns ingen spänning kvar,
bara ångest och slentrian.
Han är bland det snyggaste
jag någonsin träffat men
hur stor betydelse har det?

Längtar efter Säljaren,
klokheten, värmen, skratten,
allt det där han brukar ge.
Han är det bästa på länge,
hur jag avskyr hans flytt,
att han lämnade mig ensam.

Umgås med Liten,
han är en fin, bra vän,
jag inte kan sluta beröra.
Han är genomsnäll, god inuti,
äkta och därför inget för mig,
trots fantastisk fysisk kemi.

Genomskådar herr B,
min ärliga vapendragare
genom många, svåra år.
Han påstår att empati är
något konstruerat, obefintligt
hur han ändå tror på kärlek.

Bokar egentid med fina J,
behöver honom för mig själv,
få hans perspektiv, insikter.
Han är en vacker vän,
en person jag vill det bästa
men tvingar honom till val.

Älskar the prince of darkness
som alltid utan att veta hur,
bara att jag behöver honom.
Han är det vackraste som finns,
med sina demoner, dunkel, vemod
utan honom är jag inget, inget alls.