Barpadda

Håller löftet till mig själv,
dags att radera, hitta tillbaka
till moral, övertygelse, mig själv.

Byråkraten blir först ut,
alltid enklast att börja med
det man minst bryr sig om.

Imorgon tror jag nog
det är gitarristens tur
att försvinna ur mitt liv.

Sen är ju frågan den,
vad göra med liten?
Orkar han bara vänskap?

Orkar jag vara utan hans?
Hm, vi brukar kunna vara
bara vänner, men vet inte nu.

Därefter återstår allt det där andra
jag bara måste orka ta tag i,
sen, sen blir det nog helt okej.

För jag kan inte leva
så som jag gör nu,
finns ingen meningsfullhet.

Ber ödmjukast om ursäkt,
aldrig meningen att vara ego
men jag förtjänar faktiskt lycka.