Barpadda

Ungefär hälften är mina
bedjande, förnedrande, försök.

Ungefär resten är hans
avsägande, ovilja och nej tack.

Idiotiskt att ta kontakt men
orkade inte hålla emot hjärtat.

Plågsamt att återuppleva
samma sorg ytterligare en vända.

Kan jag förstå nu att "vi" är över?
Att få sitt hjärta krossat tre gånger räcker?


(I know it's over and it never really began
but in my heart it was so real)