-3 (kanske)

Träffar Liten en sista gång,
så var i alla fall tanken.
Han är så glad över besök
att jag tvekar inför avsked.

Liten pratar på om allt,
jag är föga intresserad.
Bristen på djup, mening
är så uppenbar, given.

Kan inte låta bli att
röra vid hans kropp.
Fascinerad hur han
skälver av min beröring.

Ångesten slår till hårt, 
vad håller jag på med?
Liten är genomsnäll,
aldrig gjort mig ont.

Inget blir sagt,
lämnar utan beslut.
Kanske ska jag bara
låta det här rinna ut.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0