Barpadda

Bryter med Byråkraten,
han tar det riktigt bra
men inte utan frågan varför.

Jag svarar nästan ärligt,
skyller det mesta på mig själv,
orkar inte förklara ambivalensen.

Byråkraten ber mig
spara hans nummer,
höra av mig vid ändrat läge.

Skriver visst, absolut,
men det kommer aldrig att ske,
han är passerad till det förgångna.

Och det måste vara så,
kan inte slösa tid, energi,
på något ohållbart, meningslöst.