Barpadda

Små smala armar runt min hals,
liten kropp i min famn,
hjärtat svämmar över av kärlek.
En strimma sorg letar sig in
i ett redan dunkelt sinne,
saknaden av familj gör sig påmind,
får ögonen att tåras.

Beslutet är taget sedan länge,
ångrar inget, framtiden oförändrbar,
men tankarna på ett annat liv
blir ibland, som nu, brutala,
lämnar spår av vemod,
en undran om hur det
skulle kunna ha varit.