Barpadda

Gråter tysta lugna tårar
i knät på Kollegan,
det är smärtsamt
att släppa taget.

Inse att det
som varit är borta,
vi kommer aldrig,
aldrig finnas igen.

Ingen ny nyhet eller
chockerande vetskap,
men nu är den uttalad,
bestämd och totalt sann.

Torkar patetiska tårar,
vänskapen finns alltid kvar
rätar ryggen, höjer garden,
stänger dörren med stil.

Kollegan är en av de bästa,
klok, lång, underbar man,
önskar honom lycka och kärlek
med hela mitt hjärta.