Barpadda

Gråter ut min bitterhet, besvikelse, vemod
hos världens bästa, älskade vän.
Hon tar allt, förstår mitt dunkel, mörka sida,
accepterar fulheten, det bistra, svåra.

Med en ängels tålamod lyssnar hon på
tragiska, sorgsna, äckliga ord.
Tröstar, finns till, fixar, pysslar, är,
vill aldrig vara utan hennes stöd.

Vackra, underbara, generösa vän,
klarar inte en dag utan dig.
Hur ska jag någonsin kunna ge dig
allt det där du alltid ger mig?