Barpadda

Gitarristen ger inte upp,
hör av sig i tid och otid.
Vill ses, umgås, helst ligga,
jag svarar svävande.

Vill inte vara elak, bitchig,
förlora honom som vän.
Men hur svårt har han
för att ta ett "nej tack"?

Byråkraten hör av sig,
var visserligen väntat.
Vill ses, umgås, helst ligga,
jag svarar undvikande.

Vill inte mer, vi är klara,
hur snygg han än är.
För han tillhör faktiskt
någon annan än mig.

Liten är sur och besviken,
kanske ska han få vara det.
Vi varken ses, umgås eller
ligger, inte nu längre.

Vill inte bråka, bli ovän,
tycker mycket om honom.
Men han är inget att ha,
absolut inte för mig.

Varför är det så svårt
att förstå mina val.
Mitt beslut om fokus
på något annat.

Hur jag måste stänga,
gå vidare, hitta äktheten.
Vad det än blir så vill jag
vara sann mot mig själv.

Så förlåt om jag sårar
men har varit uppriktig
med vad jag vill, behöver
från första början.

Ber om ursäkt ifall otydlighet
skapat förvirrelse, ambivalens.
Men jag faktiskt inte lovat
något som inte kan hållas.