Men vi ska bara vara, vara vänner (vi kan väl tala om allt?)

Kollegan skickar ord i natten,
förbjuden bokstavskombination,
ord som tillhör det förgångna.

Givetvis svarar jag med otillåtna ord,
något annat ligger inte i min natur,
kan han så gör jag det också.

Min längtan blir brutalt svår
efter underbar, lång man,
som inte finns i min framtid.

I mitt hjärta bor han för evigt,
denna varma, fina människa,
jag var beredd att göra allt för.

Vi har lovat att bara vara vänner,
i tid och otid, låta dåtid vara,
enbart ha enkel gemenskap.

Och det är ok, helt lugnt
men minnet är elakt,
en natt som den här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0