Barpadda

Nej,
du är inte välkommen
att läsa mina ord,
ta del av mitt mörker,
få vetskap om ångesten.

Alla andra
tänker enbart
på sig själva.
Nu ska jag
också göra det.

Det här är min sida,
måste få ha den
för mig själv,
skriva vad jag vill,
våga vara ful.

Du ljög (ljuger),
det här är straffet.
Aldrig mer friheten
att vara involverad
på distans.

Lögn?
Undanhålla sanningen?
Vad som än passar
din fula mun,
funkar för mig.

Men det är över nu,
du är körd.
Grina eller blogga,
skit sak samma.
Du/vi finns inte.

Se det som
ett matchstraff.
Sitt i båset, tänk efter.
Är du en lagspelare?
Var det verkligen värt det?