Ambivalens

Långt dyrt samtal med T,
orkar inte bry om kostnad,
behöver höra hans röst.

Säger puss, hej, höres.
Lägger på, tårarna kommer
utan förvarning eller anledning.

Som så många gånger förr
kommer tankarna på oss,
vad som skulle kunna bli.

Om jag verkligen gör rätt
som tackar nej till en man
jag aldrig riktigt kan släppa.

Vem är jag att stänga dörren,
ett erbjudande om framtid
bara för att jag inte är kär?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0