Barpadda

E föreslår promenad på söder,
möter upp Em för fika.
Går gata upp, gata ner,
letar billig middag.
Em ger upp,
vi vandrar vidare.

Hamnar på hak,
billigt och gott.
Fyllot gör entré,
snackar skit, vi dissar,
tar en öl öl till,
skvallrar vidare.

Fyllot återvänder,
med sällskap.
Vi ljuger, skit samma.
Tänker roa oss en stund,
sen listigt dra iväg,
men blir kvar.

Ingen lust att åka hem,
kvällen är tidig,
sällskapet lockar
med gratiskonsert,
dramatenskådis ska sjunga.
Vi hänger på.

Poeten och ekonomen
visar sig vara
ett par riktiga gentlemän.
Måna om vårt sällskap,
skäms för fyllot,
ber om ursäkt.

Vid parken packar dom ihop,
var visst två timmar sena.
Går vidare, skrattar,
inte läge att bryta upp,
inte riktigt än,
kvällen är ung.

Nytt ställe,
fyllot åker hem.
Vi andra pratar, skrattar,
har en bonuskväll.
Vem trodde på det här?
Möta likasinnade en söndag?

Seriösa tankar blandas
med hjärtliga skratt.
Okomplicerat, njuter av värmen,
vänskapen runt bordet.
Tänker att så här
ska söndagar vara.

Jag attraheras av ekonomen,
hans "vanliga människa" attityd,
sneda leende, mjuka blick,
hans artighet, ödmjukhet,
att han inte stöter på E,
som alla alltid gör.

Bryter upp, byter nummer,
återträff snarast.
För det här är något fint, äkta.
Inget kvart i stängning,
utan människor som möts
av en slump (eller ödet), finner något vackert.

Ekonomen och poeten är på riktigt.
Ger mitt mörker en strimma ljus,
ett hopp om mänskligheten.
Vi kommer att ses igen,
umgås enkelt.
Jag ler hela vägen hem.