Barpadda

Låter mig ofta förföras
av det otydliga, det annorlunda.
Kravlar i lögner och svek
fast jag alltid behöver, vill ha
något ärligt, klart, enkelt.
Det är inte rätt
men jag lever så.

Undrar över mina vänner,
hur de orkar med, vågar vara
en del av mitt kaosliv.
Hur jag utnyttjar deras kärlek
utan att ge lika mycket tillbaka.
Det är inte rätt
men jag funderar så.

Tänker på min familj,
hur ovärd jag är deras
kärlek och lojalitet.
Hur jag aldrig skulle klara
en enda dag utan dom.
Det är inte rätt
men jag känner så.

Det händer att jag
dricker vin för att försvinna,
för att klara av dunklet.
Det där ständiga vemodet
runt mitt mörka sinne.
Det är inte rätt
men jag gör det ändå.