Barpadda

Jag bad aldrig om känsligheten,
den där överdrivna, brutala vetskapen.
Att vara som en öppen bok
uppslagen, sönderbläddrad.
Höjd till skyarna av vissa få
totalt dissad av de flesta andra.

Jag bad aldrig om djupet,
den där berg och dalvanan.
Att kunna känna förnimmelse
utan att förstå meningen.
Det ständiga pendlandet mellan
total lycka och vidrig sorg.

Jag bad aldrig om dunkelt sinne,
att leva med mörk konversation.
Att aldrig bara kunna vara,
njuta av här och nu.
Oförmågan att släppa kontrollen,
kunna leva fullt ut, vara nöjd.