Barpadda

Den där kvällskursen jag går
utmanar mig på ett fantastiskt sätt.
Att sedan få massor av beröm
gör ju inte saken sämre.

Idag fick jag förfrågan om
deltagande i fri uppsättning.
Tackade givetvis ja,
vem kan säga nej till egotripp?

Förstå mig rätt,
njuter varje sekund "på golvet"
lever ut, bjuder på mig själv
släpper kontrollen, bara är.

Varför inte ta chansen
när det jag gör uppskattas?
Varför inte fortsätta våga,
bejaka att jag (kanske) kan beröra?