Barpadda

Urkorkad konversation om något
som aldrig kommer bli aktuellt
gör mig löjligt uttråkad och sur.

Liten må vara hur söt och snäll
som helst, men det är nog nu
dags att bryta innan det går för långt.

Vet vad som händer när min
sjuka hjärna får nog, tröttnar
när utmaningen saknas.

Elakheter från min snett
leende mun när han spårar,
medvetenheten om att jag sårar.

Sökes;
Ny lekkamrat
(helst inte (?) en Byråkrat)